Ibland undrar man om inte mitt liv går ut enbart på att allt ska krångla å om det inte krånglar så går det ut på att vänta. Och är det nåt jag avskyr så är det att vänta, onödigt bortkastad tid bara. Efter skolan idag var jag till arbetsfömedlingen, tänkte skriva in mig för att sedan gå hem och plugga. Har två stora uppgifter att göra som ska vara klara på onsdag morgon å jag hade bara den här eftermiddan på mig eftersom jag ska ut till mamsen en sväng imorgon innan jag ska hem till tvättstugan. Jahaja... Nåt som i min värld tar kanske 20 minuter, max en halvtimme, tog nästan två timmar av väntande på af. Å inte blev jag inskriven för det. När jag kom dit var det en före mig. Satt i typ tre kvart och väntade, innan jag fick komma in. När jag väl kom in visade det sig att det försök till uppdatering jag försökt göra på nätet hemifrån för att spara tid inte funkat så det var bara att börja om å när jag var klar med det var det bara att vänta i hundra år till. När jag suttit där å väntat i nästan två timmar tröttnade jag på att bli emottagen en gång till så jag gick därifrå. Vem fab har tid att sitta där tills man dör för att få nån hjälp liksom. Även o mdet vart så att jag vart arbetslös på hetid vilket jag inte är hade jag väl fortfarande haft ett liv liksom. Tänk om jag haft ungar som skulle hämtas på dagis eller skola, inte fan har jag tid att sitta där och vänta på ingeting i flera timmar då!!!

När jag väl kom hem för att väl komma igång med det försenade pluggandet så ringer dom från CUL bara för att fråga om jag går dom kurser jag faktiskt går. Ja, det gör jag svarade jag och tänkte "vafan trodde du?" Ja men då är allt som det ska då svarar människan å la på. Dom verkar ju inte ha ala hemma på det stället heller. Nä, nu börjar det verkligen bli dags att flytta från den här förvirrade stan å skaffa sig ett liv.

Af får jag ta nång gång när jag inte har nåt att göra på flera månader så jag har tid att sitta där och vänta ett par veckor, det går ju tydligen inte snabbare än så på det stället.

Nä nu får det vara nog med att spy galla.

Ha de!

Pöss

Tja nån form av lösning blev det väl med Cul iaf, var å träffade dom två lärarna jag ska ha i fredags å börjar där imorgon, ena kursen två veckor senare än dom andra pga Culs strulande. Min ekonomifråga e dock inte löst än, måste ta tag i den till veckan så jag kan få några pengar nånstans ifrån. Annars hamnar jag väl på en parkbänk snart.

Har söt jobb åsså, ett som e riktigt intressant. Ligger i Sthlm, så chansen e iofs minimal att jag skulle få det, men jag har iaf visat intresse. Drt är förvisso bara ett vik, men det är på tio månader och heltid, med möjlighet till förlängning och ett jobb jag tror jag skulle kunna trivas med, som ligger mitt i stan. Om jag mot förmodan skulle få jobbet så kan nog bostadsfrågan också lösa sig, har ju halva släkten där och ett par bekanta jag kan höra mig för hos om jag kan få husera hos tills man fått tag på nåt eget. Skulle va riktigt nice om jag fick det, ett nice jobb på annan ort som definitivt e större än hudik, skulle behöva det som fan. Komma bort, byta miljö och skaffa mig ett nytt liv. Sthlm e väl kanske inte en stad man vill bo i hela livet, men för ett tag funkar det ju å skulle man så småningom få ett fast jobb där kan man ju bosätta sig lite utanför stan, där kan jag tänka mig att bo.

Händer ju lite mer därnere och finns mer att göra på sin fritid, min lediga tid här har jag ju inte särskilt mycket glädje av ändå.

Pöss

Försöker då fixa till mitt liv. Poolen som ringer ut en på vikarietimmar tar upp att om jag går två kurser får jag lasföreträde till långtidsvik osv. Om jag inte går kurserna kan dom så småningom inte ringa ut en på jobb längre eftersom jag behöver kurserna i jobbet. Följer vad de sagt och går å söker sagda kurser under hösten och får höra att dom ska börja i januari eller februari men att kursanordnaren ska höra av sig när det börjar bli dags. Låter ju jättebra tänkte jag eftersom jag ändå vill ha en chans att jobba, även om det inte är drömjobbet. Men tiden går och jag hör ingenting så idag gick jag för att höra mig för om dessa kurser och när de skulle börja. Då visar det sig att jag blivit bortglömd i rullorna och ena kursen börjat förra veckan medan den andra börjar nästa vecka och jag har inte fått veta nånting. Dessutom e de tydligen jag som ska ringa kurslärarna, fast det inte är jag som gjort bort mig.

Ursäkta mig att jag försöker reda upp mitt liv och gör vad jag kan för att ha en chans att få ett jobb!!! Nä, i den här stan vill man tydligen att folk ska gå arbetslösa, å sen undrar man varför folk inte har nåt jobb. Man kan ju kräkas för mindre. Hade ju tänkt det så fint att så fort jag fick besked om när kurserna började skulle jag lösa ekonomibiten utifrån det. Men nu får den komma i andra hand, med risk för att inte kunna betala hyran och bli vräkt ist.

Det var liksom en jävla tur att jag gick dit annars hade jag väl aldrig hört nåt därifrån å hade med andra ord minimerat chansen till jobb med allt vad det innebär. Skitställe! Men men eftersom det tydligen e jag som ska ringa runt och lösa det dom ställt till med så hoppas jag att det blir nån ordning på det iaf annars läre dom få veta att dom lever. Då ska jag fan be dom att snabbt som fan fixa ett heltidsjobb åt mig å innan dom lyckats med det så får dom fan se till att själva betala alla mina räkningar, min mat å dessutom se till att jag har pengar över att röra mig med!

Pöss

Har ju som bekant totalt tappat engagemanget för studierna under hösten, men så här efter nyår la jag ner sista kursen helt och hållet och sket i det totalt om jag ska vara ärlig. Dumt och korkat kanske, men har verkligen behövt detta andrum och bara vara. Om inte annat så för att orka fortsätta kämpa på. Osis att jag större delen av tiden haft värk eller vart förkyld, men de kan jag ta. Värre då att alla mina pengar tog slut före nyår så jag inte haft råd att hitta på nåt hur gärna jag än velat. Eller egentligen inte haft nån att hitta på nåt med heller så det var ju kanske sak samma. Har iaf vart riktigt skönt att bara koppla bort alla måsten, nu kanske jag pallar med att ta tag i mitt liv igen och kämpa på ett litet tag till iaf.

Skulle ner till Cul idag och prata med dom om när de två kurser jag sökt ska börja eftersom jag inte hört nåt än, och jag behöver få ihop nån form av inkomst. Att jobba ett par pass på en månad bara går det ju inte att leva på. Men det var ingen personal där, så jag får gå dit imorgoneftermiddag istället.

Å så måste jag verkligen ta tag i det där med jobbsökande och kolla upp starta eget-snurren. Kommer inte att starta än på ett tag men de kan ju vara bra att börja kolla upp allt så man har lite kött på benen. Innan jag startar måste jag ha ett jobb med en stadig inkomst så jag kan bygga en buffert. Å så måste jag flytta till ett större ställe än den här lilla stan om det ska finnas tillräckligt med befolkningsunderlag för mitt lilla företag. Har hittat en annan grej jag skulle vilja börja med också bara jag får en stadig inkomst jag kan leva på.

Aja, en aning ny energi iaf å göra nåt av mitt liv =)

Pöss

Jag är riktigt värdelös på att uppdatera min blogg har jag märkt. Det har jag iofs nämnt förut med, men nu måste jag verkligen ta mig i kragen och bättra mig. Och dessutom skriva även dom gånger jag inte bara sitter och gnäller utan kan skriva nåt positivt åsså.

Eftersom jag inte skrivit nåt sen mellandagarna får jag väl börja med att summera förra året. Hmmm...

Det såg väl mest ut som alla andra år, pluggade som en gris första halvan, sommaren gick i vanlig ordning till att jobba arslet av sig och hösten skulle ägnas åt studier var det tänkt. Men eftersom batterierna var totalt slut, och jag varken gjort nåt kul ens över en helg på hela året och dessutom inte hade nåt kul att se fram emot blev det inte mycket bevänt med studierna. Underkänd på varenda kurs hela höstterminen och jag har fortfarande inte ens orkat bry mig om det.

Nya året då? Ja det hade väl kunnat börja en aning roligare, inledde det nya året med en mensvärk från helvetet, så illa brukar det inte vara, men den här gången skulle det tydligen va så. När den väl va över åkte jag på förkylning ist, som tack och lov börjar gå över.

Så vad ska jag göra med det nya året? Har lovat mig själv nån form av förändring så jag har börjat kika mig omkring så smått efter jobb och bostäder i Gbg. Får se vart man hamnat i slutändan. Men förändring ska de iaf bli i mitt liv, nu har jag gått och dragit i samma hjulsprå alldeles för länge =)

Pöss