Historisk roman som mestadels utspelar sig i 1300-talets Barcelona. Som läsare får man följa Arnau genom hans liv ända från hans barndom tills han blivit en äldre man. Hans liv är starkt förknippat med upprustningen av en av Barcelonas många kyrkor. Men det händer också en hel del annat i hans liv, bland annat får han att göra med den berömda inkvisitionsdomstolen.

Om man gillar historiska romaner i tegelstensform är den klart läsvärd.

  En riktigt bra bok som går under genren deckare, men den är inte som deckare är mest med ett mord och påföljande brottsutredning. Någon har förvisso dött men det polisen utreder är en rad inbrott. Boken utspelar sig på Gotland dit ett par och deras två barn flyttar från Stockholm. De har köpt en gammal fyrvaktargård på norra gotland som de planerar att renovera. Men ju längre tiden går desto mer får de reda på om gården, det finns till exempel en del spökhistorier om gården. Som att alla som en gång levt på gården och dött kommer tillbaka under julen.

Spännande mellan varven och riktigt bra.

Boken som blev film åsså för ett tag sen.

Författaren berättar själv om hur han var otrogen mot sin fru som var döende i cancer. Stark gjort att våga stå för det å berätta hur han på det sättet svek sin fru när hon hade det som tuffast. Samtidigt som man läser förundras man hur människor behandlar varann. Författarens förklaring är att det var ett sätt att hantera den tuffa tid som familjen gick igenom, men i mina ögon är det en rätt klen ursäkt. Jag själv är emot alla former av otrohet hur liten den än är, och kan därför inte låta bli att bli rätt förbannad på honom. Som hans fru hade jag själv inte vart så glad över hans sätt att hantera situationen, när hon är som mest utsatt.

Men på nåt märkligt sätt har man ändå som läsare förståelse för killen som berättar. Skumt hur det kan bli.

Det är iaf en läsvärd bok, där man för följa hela sjukdomsförloppet och man kan inte låta bli att bli berörd.    

En ruggigt bra bok som tre systrar skrivit. En sann berättelse om deras uppväxt i en religiös sekt som heter Familjen. Själv hade jag aldrig hört talas om denna sekt eller i alla fall aldrig lagt den på minnet, även om jag hört talas om liknande sekter. Det är en otäck bok just för att den är sann och det händer de tre systrarna saker som inte borde få hända. Och man inser hur slutna såna sekter egentligen är, man tror att man känner till dem men vet egentligen ingenting om vad som försiggår.

Att systrarna berättar sin historia om sin bakgrund beror nog mest på att de tagit sig ur sekten, hade de fortfarande varit med hade de fortfarande tillhört den slutna världen där och inte berättat.

Det är hur som helst en bra bok som är läsvärd och den är viktig att läsa för alla som inte riktigt vet hur det religiösa sektlivet funkar. Man lär sig rätt mycket om hur utsatta människor kan bli av auktoriteter när det inte finns någon insyn från den vanliga världen. Måste ju bara beundra dessa tre systrar som trots att de var födda in i sekten kunde tänka själva trots all hjärntvätt och ta sig ur det system de växt upp i. De visste inget annat, men hade ändå styrkan att se att allt inte var som det skulle i Famlijen.

Som sagt läsvärd!  

Nä, den lilla halvårskatten ska inte katreras. Än. Han e lite för mycket bäbis än, väldigt söt å charmig. Däremot finns det karlar som skulle behöva kastreras. Tänker inte nämna vilka här dock, men jag skulle kunna räkna upp en hel radda.

Var å jobbade hela dan igår, skönt att få komma iväg å tjäna några korvören iaf. På fredag ska jag iväg några timmar på intro på nytt ställe, va meningen att jag skulle dit idag ist, men de blev ändrat. Hur som haver så e de bra att det äntligen händer nåt, å att man får ihop lite i början/mitten av månaden. Bara att hålla tummarna för att man får nåra pass till så man får ihop så man överlever iaf.

I övrigt då... Mår verkligen piss så det visslar om det, va länge sen jag mådde så skit som jag gör nu och det har sina orsaker. I vanlig ordning står man helt ensam å lost när det verkligen krisar å har inte en käft att vända sig till. Lr har iofs en nära vän som vet vad det gäller men hon bor så långt bort att hon inte kan finnas där på det sätt man skulle behöva. Du är iaf guld värd Kickan, synd som sagt att du bor så långt bort. Men utöver henne har jag egentligen ingen jag litar på tillräckligt mycket för att släppa in på livet. Eller som jag kan vända mig till å bara få ösa ur mig allt skit som jag bär på, vilket e vad jag verkligen skulle behöva. Å en kram eller två.

Blir så sjukt less på allt ibland bara. Å less på att det finns folk i omgivningen som säger att jamenvisst står jag gärna på mina vänners sida, men när det kommer till kritan e dom flesta som bortblåsta. Då vet man iaf var man står.

Nä, nog med bjäbb för idag.

Adjöss!

Har en massa funderingar som jag går å släpar runt på just nu. En del ser ju en aningens gnutta ljusare ut om man tittar en liten bit frammåt. Annat ser lite mörkare ut. Å en del vet jag inte riktigt hur det ser ut. Önskar verkligen att jag hade nån att prata med om alla mina tankar, om inte annat så bara för att reda ut dom för mig själv å kanske få nån annas synvinkel på en del saker å ting. Å en del bara för att få prata av mig. Hade vart en enorm lättnad.

En del funderingar handlar om val i livet. Har börjat fundera på om en del av mina val varit felaktiga å att jag kanske skulle ändra på en del i mitt liv...

Jag får fundera lite till å skriva mer nån annan dag.

Ha det!