Fattar inte riktigt. Har velat komma iväg å göra nåt kul å se nåt annat i typ ett års tid. Men när jag tröttnat på att invänta att det mot förmodan eventuellt skulle va nån som ens övervägde att hänga med på nåt och lagt ner allt som skulle kunna andas att vara utanför stan så dyker det helt plötsligt upp en hel massa från alla håll. NEJ JAG TÄNKER INTE lämna stan såvida det inte handlar om att flytta härifrån längre. Jag har lagt ner de där om att drömma om att komma iväg på nåt kul vid det här laget. Det kommer ju aldrig att hända iaf.

Min kära karl kom plötsligt på att vi kunde åka till S-vall helgen som var. Yea right, jag har vart ledig och uttråkad hur många helger som helst på rad, men självklart ska han vilja göra nåt just precis när jag har annat å göra å inte kan. Nu har han kommit på nån ide att vi ska åka på kryssning nästa helg. Men jag vill ju inte längre!!! Hade de vart för en månad sen eller två när jag gjorde mig av med den sista energin jag hade på att försöka få med mig nån på nåt så hade jag gärna åkt. Nu har jag ju knappt energi å ta mig utanför dörren längre, har liksom ingen lust med nånting längre. Går ju för fan i princip bara till affären för att jag måste när jag har slut på mat hemma!!!

Ska iaf jobba måndag och tisdag bästa vecka, då kommer jag iaf iväg och träffar nån annan än mig själv. Att det sen är klientel i klass med Glada Hudik-teatern spelar liksom ingen roll, dom har sin charm och är ändå rätt gulliga dessa människor. Om inte annat är dom ärligare och rakare än många andra så kallat normala människor och det är dom värda all respekt för, eftersom dom behandlar alla på samma öppna sätt ovasett vem det är.

Nä, ha det alla!